Ola: ”Kom kom! Vi längtar efter dig. Men anpassa till verkligheten, utslitna arbetare har vi inget bruk för.”

Kollega: ”Fint.”

Ola: ”Nä, ekonomiskt krasst och effektivt. *skratt*”

Kollega:

Hej, jag heter mammon.

Tack för den liksom!

Magnus Kronberg, ordförande för Svenska Baptistsamfundets internationella missionsutskott, skriver om just det här på Baptistsamfundets hemsida idag. Det saknas ungefär 2,4 mkr innan året är slut att jämföra med de 1,6 mkr som kommit in hittills under året. Jag har lite fritt klippt ned hans text:

Då, liksom vid varje konferens, fattade vi som gemenskap beslut om hur mycket stöd vi vill ge till vårt internationella arbete. I dagsläget ligger vi ungefär en halv miljon kronor efter vår gemensamt beslutade budget. I samma konferens tog vi också en verksamhetsplan för det internationella arbetet. Våra anställda och våra samarbetspartner genomför det vi har beslutat att de ska göra. Nu är det upp till oss att uppfylla vår del av ansvaret. Det är dags nu att vi tar vårt ansvar och lever upp till det vi lovat att göra!

Hur jobbar man i en församling med att nå kollektmålen? Hur kan en förening intäktsbudgetera? Självklart enligt försiktighetsprincipen! Jag fick nyligen kommentarer om min klena tro när verkligheten överträffade min strama insamlingsbudget. Försiktigheten får inte bli hindrande, inlåsande, beklämmande. Men själv hörde jag min motparts ord som ”Vad duktig du är på ditt jobb, som inte överskattade eller tog onödiga risker, nu kan vi göra mer!”

Det handlar om att få till en balans mellan sund försiktighet och sunt möjliggörande, att räkna fram den balansen i budgetförslaget. Ett slags balansräkning?!!

Mest har det handlat om Alla på samma kula som har underrubriken ”För barn, till barn”. Men vad betyder det? Vem är ett barn? Hur ska insamlingen presenteras rent grafiskt? Funkar en barninsamling för tonåringar? Och hur ska den se ut? Hur ska återrapportering gå till? Vilken färg ska loggan ha? Och hur ska den se ut? Ja, ni förstår… Stort och smått, juridik och budgetmål, teologi och FN:s barnkonvention…

Här är några funderingar som jag gärna tar feedback på:

1. Varför ska vi ha insamling till projekt som våra internationella samarbetspartners driver?
2. Hur kan man jobba med att visualisera insamling? För en sjuåring, en tonåring respektive en ung vuxen?
3. Vad behöver en ledare för att kunna jobba bra med insamlingen? (Vi har ett ledarmaterial om insamling på gång, lanseras snart!)
4. Varför finns det så få insamlingar på scouternas veckoträffar, när det är självklart att ta upp en lägerinsamling?
5. Är det bra eller dåligt för equmenia att göra sina insamlingar i form av ”köp en ko”-projekt? (Se till exempel Läkarmissionens Webaidshop!) (equmenias internationella stag har gett ett trepunktssvar, vill du veta vad det går ut på?)
6. Givaren vill gärna ge till ett land eller projekt där h*n är engagerad - i extremfallet öronmärks pengarna så hårt till en viss by/skola/kyrka/åker att de inte kan tas emot. För mottagaren är nämligen flexibilitet det mest önskvärda. Hur kan en respektfull balansgång se ut?
7. Kan man ge verksamhetsbidrag till löpande verksamhet eller måste insamlingen gå till projekt som kan slutredovisas?
8. Hur ska återrapporteringen se ut till equmenia till givaren? Vad vill givaren ha?

Kommentera gärna!

1. Det handlar inte om vad du ska bli, för du är redan skapad och älskad av Gud. Det handlar om vad du ska göra.
2. Att välja utbildning och yrke utgår från vad Gud har lagt ned i dig. Han har gett dig både känslor och förnuft, använd dem som en del av den helige Andes ledning!
3. Gud gillar arbete och kallar dig där du är och står. Guds arbetare kan alltså bära snickarbyxor, förskolelärarens regnkläder eller en kritstrecksrandig ekonomuniform lika gärna som pastorskrage eller diakonsmycke (*).

Nu söker Immanuelskyrkan i Stockholm en ekonom för det dagliga arbetet, LP-stiftelsen söker en administratör med fokus på gåvoverksamheten, Världen idag vill ha en mediesäljare, Svenska Missionskyrkan söker en redovisningsekonom och controller och Myrorna rekryterar en VD. Svenska Alliansmissionen ringde mig för nån vecka sen och pratade lite om insamling och fundraising, vilket jag antar var inför deras utlysning av en tjänst som insamlingsstrateg.

Visst är det spännande? Allt fler av tjänsterna har också fokus på en relevant utbildning/erfarenhet och en tydlig bild av vad som ska åstadkommas i arbetet. Det handlar inte bara om att ”du ska dela våra värderingar”. Av erfarenhet vet jag att oavsett om det är kompetensen, uppdragsbeskrivningen eller värderingarna som brister så blir det kajko. Det krävs alla tre!

Jag tror att det var den trion som gjorde att jag idag jobbar på equmenia idag. Men grunden lades för mer än 10 år sen, när Mrs Caroline S. Taylor, BSc, FCA, tittade på mitt arbete på OM-kontoret i Paris och sa: ”Om du verkligen vill jobba för Gud som ekonom behöver du plugga för att komma till din rätt.” En revisor som såg mig och som såg att min dåvarande utbildning och erfarenhet inte räckte för att jag skulle få använda mina gåvor, som tyckte att jag behövde en civilekonomexamen för att kunna komma i funktion.

Därför var det så grymt fett att få samtala och be tillsammans med några av deltagarna på Face to Face som söker sin kallelse. Inte minst när en av dem verkligen är taggad för att bli ekonom. Ska bli spännande att se var h*n landar till sist!

(*) = Hur trist könsstereotypt är det inte att kyrkoledningen (i flera kyrkor!) bestämt att diakoner ska kännas igen på sitt halssmycke? Hur många män som går runt i halsband känner du? Låt oss lyfta fram den gröna diakonskjortan! Den kvinnliga kaftanen börjar ju bli riktigt snygg nu för tiden!

”Jag gissade! Det är ju så budget fungerar, eller hur?”
Kanslichefen för en medelstor ideell organisation om hur hon kom fram till budgetsiffran 600 000 kr

”Jag har kvitto på mitt kvitto.”
Verkar som att en av våra anställda är så noggran med att begära kvitton att utfärdaren vill ha betalt för dem

Jag: – Det finns en jättebra definition från FAR som vi kan använda.
Missionsföreståndare Karin Wiborn: – ”Far? Är det Gud det?”

Om hon bara anade hur rätt hon har…

2-åringen jollrar instämmande i bakgrunden: ”glaaa glaaa! Face to Face! Glauuu kanonbjaa! glurp!” Anmäl dig du också!