Jag jobbar i en demokratiskt styrd organisation, det har sina fördelar och nackdelar. En klurighet är att det är väldigt lätt att sitta på riksstämman och ta beslut om insamlingsmål, men ganska svårt för kansliet/tjänstemännen att verkställa sådana mål utan deltagande från förening/församling.
Magnus Kronberg, ordförande för Svenska Baptistsamfundets internationella missionsutskott, skriver om just det här på Baptistsamfundets hemsida idag. Det saknas ungefär 2,4 mkr innan året är slut att jämföra med de 1,6 mkr som kommit in hittills under året. Jag har lite fritt klippt ned hans text:
Då, liksom vid varje konferens, fattade vi som gemenskap beslut om hur mycket stöd vi vill ge till vårt internationella arbete. I dagsläget ligger vi ungefär en halv miljon kronor efter vår gemensamt beslutade budget. I samma konferens tog vi också en verksamhetsplan för det internationella arbetet. Våra anställda och våra samarbetspartner genomför det vi har beslutat att de ska göra. Nu är det upp till oss att uppfylla vår del av ansvaret. Det är dags nu att vi tar vårt ansvar och lever upp till det vi lovat att göra!
Hur jobbar man i en församling med att nå kollektmålen? Hur kan en förening intäktsbudgetera? Självklart enligt försiktighetsprincipen! Jag fick nyligen kommentarer om min klena tro när verkligheten överträffade min strama insamlingsbudget. Försiktigheten får inte bli hindrande, inlåsande, beklämmande. Men själv hörde jag min motparts ord som “Vad duktig du är på ditt jobb, som inte överskattade eller tog onödiga risker, nu kan vi göra mer!”
Det handlar om att få till en balans mellan sund försiktighet och sunt möjliggörande, att räkna fram den balansen i budgetförslaget. Ett slags balansräkning?!!
Etiketter budget, demokrati, försiktighetsprincip, fundraising, ideell förening, idell sektor, insamling
